Fostervattenprovet
Igår gjorde jag alltså fostervattenprov, och det gick riktigt bra. Det som gjorde ondast var blodprovet hon tog i armen ;)
Nej men faktiskt, det gick jättebra. Jag klistrar in det som Oskar skrev i sin blogg igårkväll för jag orkar inte berätta om hela dagen.
Puss & Kram
----------------------
Vi kom till Vrinnevisjukhuset typ 10 minuter i 1 då vi hade tid. Vi satt ner och tog det lugnt. Klockan gickågickågickågick och Sigrid höll på att kissa på sig, helt allvarligt! Hon kunde inte gå på toa då hon behöver ha en fylld blåsa för att skjuta upp livmodern. Det underlättar ultraljudet och provtagningen. Iaf, Sigrid höll på att kissa ner sig och jag var hungrig. Gick tillslut och frågade någon om vad som hände, när vi kunde förvänta oss att få komma in. Då visade det sig att de hade flyttat vår tid från 13.00 till 15.30 utan att meddela oss...smart! Jaja vi fick iaf vänta ett bra tag men runt 15 fick vi ääntligen komma in.
Det är verkligen en bebis. en livs levande människa. Lill-ekendahlarn sög på tummen, låg med armarna över huvudet, under hakan och blev lite förnärmad när någon tryckte på magen och störde h*n. :) Nu börjar jag förstå vad vi har ställt till med. Det är verkligen på riktigt. Sigrid var så oerhört duktig och jag är så stolt över henne! Hon är så oerhört stark! Efteråt gjorde det ont i magen, sen slog det över till illamående och sen gick det i sin tur över till gråt. Så höll det på så ett tag. :) Det var hemskt fast lite roligt. Det var som att trycka på en knapp! :)
Det är en konstig känsla i kroppen just nu. Jag känner mig lugn men är samtidigt lite orolig att bli för lugn och säker. Inget är faktiskt 100% förrns vi får provsvaret. Men nu kan vi inte göra så mycket. inte mer än att ta hand om varandra och försöka vara lugna, vilket inte bör bli några problem egentligen.
Det är lycka att se sitt barn suga på tummen inuti sin älsklings mage!
Det underbara är att jag fylls av så mycket kärlek, kärlek till något nytt men också till de som redan står mig nära. Känns underbart hur familjen sluter upp och ställer upp och hur familjerna Alwall/Karlberg-Ekendahl förs samman än mer. Livet är faktiskt underbart just nu! Jag tänker inte låta oron ta lyckan ifrån mig. Hur det än slutar har jag alla som behövs för att klara av ett jobbigt kapitel i livet. Jag vet att alla kommer ställa upp för oss. Därför ska jag våga vara lycklig!
////Oskar
Nej men faktiskt, det gick jättebra. Jag klistrar in det som Oskar skrev i sin blogg igårkväll för jag orkar inte berätta om hela dagen.
Puss & Kram
----------------------
Vi kom till Vrinnevisjukhuset typ 10 minuter i 1 då vi hade tid. Vi satt ner och tog det lugnt. Klockan gickågickågickågick och Sigrid höll på att kissa på sig, helt allvarligt! Hon kunde inte gå på toa då hon behöver ha en fylld blåsa för att skjuta upp livmodern. Det underlättar ultraljudet och provtagningen. Iaf, Sigrid höll på att kissa ner sig och jag var hungrig. Gick tillslut och frågade någon om vad som hände, när vi kunde förvänta oss att få komma in. Då visade det sig att de hade flyttat vår tid från 13.00 till 15.30 utan att meddela oss...smart! Jaja vi fick iaf vänta ett bra tag men runt 15 fick vi ääntligen komma in.
Det är verkligen en bebis. en livs levande människa. Lill-ekendahlarn sög på tummen, låg med armarna över huvudet, under hakan och blev lite förnärmad när någon tryckte på magen och störde h*n. :) Nu börjar jag förstå vad vi har ställt till med. Det är verkligen på riktigt. Sigrid var så oerhört duktig och jag är så stolt över henne! Hon är så oerhört stark! Efteråt gjorde det ont i magen, sen slog det över till illamående och sen gick det i sin tur över till gråt. Så höll det på så ett tag. :) Det var hemskt fast lite roligt. Det var som att trycka på en knapp! :)
Det är en konstig känsla i kroppen just nu. Jag känner mig lugn men är samtidigt lite orolig att bli för lugn och säker. Inget är faktiskt 100% förrns vi får provsvaret. Men nu kan vi inte göra så mycket. inte mer än att ta hand om varandra och försöka vara lugna, vilket inte bör bli några problem egentligen.
Det är lycka att se sitt barn suga på tummen inuti sin älsklings mage!
Det underbara är att jag fylls av så mycket kärlek, kärlek till något nytt men också till de som redan står mig nära. Känns underbart hur familjen sluter upp och ställer upp och hur familjerna Alwall/Karlberg-Ekendahl förs samman än mer. Livet är faktiskt underbart just nu! Jag tänker inte låta oron ta lyckan ifrån mig. Hur det än slutar har jag alla som behövs för att klara av ett jobbigt kapitel i livet. Jag vet att alla kommer ställa upp för oss. Därför ska jag våga vara lycklig!
////Oskar
Kommentarer
Postat av: Karin
Åhhh...
Tårar i ögonen
Jag älskar er!
Postat av: Ulla
Här blev det också tårar...sköt om er. Ni kommer att bli bra föräldrar till era barn....
Kram
Trackback
