herregud...
I senaste numret av mama så är det en tjej som skrivit till deras "kärleksrådgivare":
En sak som jag vill fråga om är något som inga föräldrar pratar så mycket om, men som ALLA lider av. Att man inte kan lämna lägenheten på kvällen. Det påverkar förhållandet mellan mig och min kille eftersom vi aldrig kan göra någonting kul ihop längre. Vi har tvillingar och när de somnar så är det bara att slå sig ner i soffan och på sin höjd gå ut och köpa lösgodis och film. Det är klart förhållandet blir dåligt. Och du behöver inte svara, det finns inget svar. Tack för mig! /xxxx
Jag säger bara HERREGUD!!!! Det kanske ni skulle ha tänkt på INNAN ni blev med barn? Klarar man inte av att leva tillsammans utan att "göra något kul ihop" så kanske man borde tänka över om man är redo att ta det steget?
Vad gör Oskar och jag en vanlig helg? Nu ska vi se... vi umgås hemma. På sin höjd (okej, kanske ofta..) köper lösgodis och film. Det nästan enda vi gör tillsammans där vi inte kommer att kunna inkludera barnet är nog i princip att gå på bio, och då kan man ju alltid "anställa" barnvakt nån gång då och då.
Hade vi känt ett behov av att göra en massa andra saker hela tiden, ja då hade vi inte varit i den situation vi är nu, med en liten i magen. Jag kan inte förstå människor som tror att livet ska vara likadant efter att man fått barn.
Självklart ska man inte ge upp hela sitt liv, men det är ett stort val att göra. Klarar man inte av det, ja då får man välja bort barn tills man känner att man kan det.
Jag blir så ledsen när jag hör om familjer där barn som går i lågstadiet sover ensamma flera dagar i veckan för att föräldrarna vägrar förändra sitt liv. Vad är det för trygghet?
Man kan visst umgås som ett par utanför hemmet även när man har barn. Frågan är mest om man vill.
Dessutom räcker jag upp handen gällande jobbet som barnvakt. Vill ni ha hjälp med flytten, eller hur var det??? :)
