v10+6
Imorgon går jag in i vecka 12, sista "kritiska" veckan. Men vad jag har förstått så har de flesta missfall som visar sig så sent som i v 12 redan varit döda ngra veckor, och vi vet ju att våran ärtiepärtie levde för en vecka sen.
Igår gick det riktigt bra, jag mådde helt ok, inget direkt illamående eller så, därför fick jag den fina idén att åka buss ut till maxi och köpa en våg. Det var inte alls någon fin idé. När vi skulle ställa oss i kön på maxi så fick jag ett kväljningsanfall och var tvungen att springa till toaletterna som var ungefär3 mil bort. Jag klarade mig dock med bara kväljningar.
Sen när vi kom hem så hade Johans - Hannas - min förkylning bestämt sig för att slå till ordentligt, så jag låg nerbäddad med ont i halsen, huvudvärk och frossa och tittade på Romeo och Julia <3
Idag verkar forkylningen ha lugnat sig iaf, har nosetäpp men det kan bero på graviditeten också.
Iallafall, i fredags var vi ju på inskrivning hos barnmorskan, vi har en finlandssvensk dam som är rolig.
Hon tog blodprov (jag älskar att ta blodprov och har alltid gjort, oskar tittade bort och mådde illa :D ) på mig för syfilis och vad det nu var, och så tog hon ett klamydiaprov.
Jag trodde att jag skulle ha dåligt järnvärde efs jag har varit så himla trött, men det var toppen sa hon (124, vet inte vad som är normalt tho). Jag hade också bra blodsocker (5.7) och blodtryck (105/65).
Vi pratade om mitt kromosomfel och bestämde oss alltså för att vi ska göra fostervattenprov. Därför fick vi tid hos läkare direkt så vi gick upp och fick ultraljud. Vid normal graviditet så brukar man ta ultraljud först i v 17 eller så, men efs vi skulle träffa läkare så gjordes det tidigt ultraljud. Iallafall, både Oskar och jag blev överraskat rörda när vi såg det lilla lilla hjärtat som slog, vi fick tårar i ögonen båda två.
Sen fick vi vänta superlänge på läkaren, hon var erfaren och jättetrevlig och det kändes helt lugnt. Det är en risk på ca 0.5% för missfall när man har gjort fostervattenprov. Vi ska iallafall göra fostervattenprovet den 18/2.
Det känns helt ok, jag har ju alltid vetat att jag kommer att behöva göra detta i alla mina graviditeter :/
Igår gick det riktigt bra, jag mådde helt ok, inget direkt illamående eller så, därför fick jag den fina idén att åka buss ut till maxi och köpa en våg. Det var inte alls någon fin idé. När vi skulle ställa oss i kön på maxi så fick jag ett kväljningsanfall och var tvungen att springa till toaletterna som var ungefär3 mil bort. Jag klarade mig dock med bara kväljningar.
Sen när vi kom hem så hade Johans - Hannas - min förkylning bestämt sig för att slå till ordentligt, så jag låg nerbäddad med ont i halsen, huvudvärk och frossa och tittade på Romeo och Julia <3
Idag verkar forkylningen ha lugnat sig iaf, har nosetäpp men det kan bero på graviditeten också.
Iallafall, i fredags var vi ju på inskrivning hos barnmorskan, vi har en finlandssvensk dam som är rolig.
Hon tog blodprov (jag älskar att ta blodprov och har alltid gjort, oskar tittade bort och mådde illa :D ) på mig för syfilis och vad det nu var, och så tog hon ett klamydiaprov.
Jag trodde att jag skulle ha dåligt järnvärde efs jag har varit så himla trött, men det var toppen sa hon (124, vet inte vad som är normalt tho). Jag hade också bra blodsocker (5.7) och blodtryck (105/65).
Vi pratade om mitt kromosomfel och bestämde oss alltså för att vi ska göra fostervattenprov. Därför fick vi tid hos läkare direkt så vi gick upp och fick ultraljud. Vid normal graviditet så brukar man ta ultraljud först i v 17 eller så, men efs vi skulle träffa läkare så gjordes det tidigt ultraljud. Iallafall, både Oskar och jag blev överraskat rörda när vi såg det lilla lilla hjärtat som slog, vi fick tårar i ögonen båda två.
Sen fick vi vänta superlänge på läkaren, hon var erfaren och jättetrevlig och det kändes helt lugnt. Det är en risk på ca 0.5% för missfall när man har gjort fostervattenprov. Vi ska iallafall göra fostervattenprovet den 18/2.
Det känns helt ok, jag har ju alltid vetat att jag kommer att behöva göra detta i alla mina graviditeter :/
Kommentarer
Postat av: Karin
Får tårar i ögonen när jag läser om er och lilla ärtan!!
Älskar er och hoppas hoppas hoppas att du har med dig ett störande moment på mitt bröllop!! ;)
Postat av: solis
Jag har järnvärde 115, och får ge blod (antar att det är bra då.. tss) så 124 är jättebra! Töpp!
Härligt att plummie mår bra där inne! =)
kram
Postat av: matilda
skönt att dina värden är bra! (när jag hade "jättelågt" järnvärde hade jag 13)
Trackback
