amöba
just nu känns det som att jag har något elakt inom mig. en elak amöba som vill äta upp mig inifrån. som säger åt mig att alla tycker att jag är jobbig och dum, ivägen och irriterande. och lat. att ingen tycker om mig utom Oskar. jag försöker vara snällare men det känns som att jag inte kan.. samtidigt så vet jag att jag visst är snäll och blir ledsen för jag vet inte varför och vad som får mig att tänka såhär. det känns som att alla tycker att jag bara gnäller och klagar hela tiden fast jag försöker så mycket att inte göra det.. så känns det som att allt jag säger och gör ändå uppfattas som gnäll och klag.. och då blir jag så ledsen för jag vet inte vad jag ska göra åt det. jag vill bara vara snäll..
jag kämpar så mycket för att INTE visa hur jobbigt jag tycker det är att gå längre än nån kilometer, hur trött jag blir och hur ont jag får i magen. ändå känns det som att när jag säger nåt så tycker alla att jag tycker synd om mig själv. för graviditet är ingen sjukdom. och jag minns inte att det var såhär förra gången. jag vet att det är för att jag är 10 kilo tyngre den här gången, så det är ju dessutom mitt eget fel. därför försöker jag bita ihop men ibland orkar jag inte. Och jag försöker att äta bra så att jag inte ska gå upp så mycket i vikt, men det är inte så lätt när jag är jämt trött och ofta ledsen. Då finns inte styrkan. och så får jag dåligt samvete för att jag gör såhär och blir ännu tjockare och tjockare, men samtidigt kan jag inte klaga eller vara ledsen över för jag är ju inte så himla tjock och det är ju mitt eget fel.. och jag känner mig så ensam. det känns som jag bara har Oskar och han är ju också trött, han är världens bästa och finaste men det är klart att han inte heller alltid orkar, han behöver ju mig lika mycket. och jag vet att jag har fler men det känns som att de bara tycker att jag gnäller och klagar och jag orkar inte tynga dem med det och jag orkar inte prata i telefon för jag får sån ångest av det.
jag vet inte ens vad jag vill med det här, eller ens om jag vill att någon ska läsa. för om nån läser så kommer de bara känna att jag tycker att de är hemska och elaka och det tycker jag inte. jag tycker bara så mycket om dem och därför vill jag inte att de ska tycka att jag är jobbig.
jag vet inte vad jag vill med det här. jag vill ingenting. jag behöver bara få ur mig hur jag känner, just nu. det är ingenting de gör, det finns inuti mig själv. så jag vill ingenting. bara få ut det.
jag kämpar så mycket för att INTE visa hur jobbigt jag tycker det är att gå längre än nån kilometer, hur trött jag blir och hur ont jag får i magen. ändå känns det som att när jag säger nåt så tycker alla att jag tycker synd om mig själv. för graviditet är ingen sjukdom. och jag minns inte att det var såhär förra gången. jag vet att det är för att jag är 10 kilo tyngre den här gången, så det är ju dessutom mitt eget fel. därför försöker jag bita ihop men ibland orkar jag inte. Och jag försöker att äta bra så att jag inte ska gå upp så mycket i vikt, men det är inte så lätt när jag är jämt trött och ofta ledsen. Då finns inte styrkan. och så får jag dåligt samvete för att jag gör såhär och blir ännu tjockare och tjockare, men samtidigt kan jag inte klaga eller vara ledsen över för jag är ju inte så himla tjock och det är ju mitt eget fel.. och jag känner mig så ensam. det känns som jag bara har Oskar och han är ju också trött, han är världens bästa och finaste men det är klart att han inte heller alltid orkar, han behöver ju mig lika mycket. och jag vet att jag har fler men det känns som att de bara tycker att jag gnäller och klagar och jag orkar inte tynga dem med det och jag orkar inte prata i telefon för jag får sån ångest av det.
jag vet inte ens vad jag vill med det här, eller ens om jag vill att någon ska läsa. för om nån läser så kommer de bara känna att jag tycker att de är hemska och elaka och det tycker jag inte. jag tycker bara så mycket om dem och därför vill jag inte att de ska tycka att jag är jobbig.
jag vet inte vad jag vill med det här. jag vill ingenting. jag behöver bara få ur mig hur jag känner, just nu. det är ingenting de gör, det finns inuti mig själv. så jag vill ingenting. bara få ut det.
Kommentarer
Trackback
